.

Himlen kan vänta hette den och jag överdriver inte när jag säger att jag sitter här med tårar som strömmar ner längs kinderna.

 

Det handlar om fem vanliga personer som helt plötsligt drabbas av cancer. Samtidigt som dom försöker kämpa emot sjukdomen gör dom allt för att rent hektiskt leva livet fullt ut då vissa av dom redan har fått diagnosen obotlig. Och jag bara gråter! Såg sista avsnittet nu där en utav dom dör. Och inte blir det bättre att love listan på spotify rullar på i bakgrunden.

 

Nej nu får jag rycka upp mig och vara lite positiv. Säger som så att man ska inte klaga. Kan erkänna att mitt självförtroende alltid har varit lika med noll. Jag blir sällan helt nöjd och kräsnare människa får man leta efter, men jag ska försöka skärpa till mig lite nu känner jag. Leva livet helt enkelt och tänja lite på gränserna. Man får vara lite galen ibalnd.. fast bara ibland :)