.

Vet ni hur ledsen jag precis blev? Det beror kanske på min brist på sömn men jag blev helt matt. Tänker på hur jävla orättvist livet är, från många synvinklar. Vissa har massor av bekymmer medan andra bara har få. Endel gör bagateller till världsutbrott och tvärtom. Men faktum är bara det att världen är orättvist, livet är orättvist. Man får göra det bästa av det man har. Inte älta en massa skit som ingen ändå bryr sig om. Att gå runt och tycka synd om sig själv eller klaga hur illa man mår är fullt försåeligt. Men man måste sluta, gå vidare. Börja om. Det finns så mycket positivt här i livet samtidigt som de negativa sakerna alltid syns tydligare. Och jag blir ledsen när jag ser vissa människor, av olika anledningar. Det finns de som får ta så mycket medan andra slipper. De klarar sig igenom svårigheterna och tar de lite mildare med en sk "klackspark". & så finns det de som faller samman för ingenting. Det kanske är konsigt, men jag blir bara så ledsen. Livet är orättvist. Punkt.